- Project Runeberg -  Elisabeth Blomqvist, hennes liv och gärning. En biografisk studie, enligt brev och dagboksanteckningar / I /
72

(1916-1917) [MARC] Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den stora salongen i vårt hem, där ännu enligt
dåtidens sed de vita duktygen hängde, vilket gav
det föga upplysta rummet ett hemlighetsfullt sken.
Min älskade moder måste troligen hava tänkt
något liknande eller önskat det, ty hon såg på mig
med sina stora ögon så glatt överraskad och sade
till mig: „Du mitt renhjärtade barn.“ — Ack, huru
långt avlägsen var jag icke från denna renhet, soni
hon antog hos mig! En dunkel aning sade, att
jag icke var värd denna goda tanke om mig

— jag aktade icke på denna aning och gladde
mig endast åt hennes kärlek. — Blott ibland kommo
för mig klara ögonblick, lysande blixtar, som
visade mig Guds ledning, Hans vilja och mina
plikter, det var Guds finger, som rörde mig, jag kände

det, men glömde det åter snart......Det var

i ett sådant ögonblick jag föreslog min mor att
öppna en skola. Min dyra moder var orolig för
huru hon skulle taga sig fram med så många barn,
av vilka de flesta ännu voro endast till hälften
uppfostrade. „

Min älskade mor tänkte mer på mig, än jag på
henne. Hon ryckte mig med våld ur mina
dröm-merier, i det hon gav mig en sysselsättning. Hon
förde mig till en teckningslärare och här vaknade
jag till ett nytt liv, som förde mig med sig, jag
insåg att man omöjligt kan gråta evigt. Ännu var
det visserligen icke klart för mig, att Guds vilja är
den bästa, ehuru jag sade det. Vid denna tid
öppnades också vår skola och det allvarliga arbetet
drog mig bort ur mitt svårmod.

Bland de gulnade familjepapperen finnes ett
blad med följande av Elisabeth Blomqvist
nedskrivna verser, som bära överskriften:
„Tankar efter min fars död“ och årtalet 1849:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eblomqvist/1/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free