Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, står jag dock upprätt och känner mig stundom
så lätt som om jag bures på änglavingar, och jag
känner dessa vingar, det är goda människors varma,
kärleksfulla deltagande, det är kärleken, det är
vänskapen, som bära mig på sina mjuka armar.
O, hur ljuvt det är att vila där! Gud är kärleken
och det är hans armar, som omsluta mig.
Och natten före avresan skriver hon:
Ett sista farväl vill jag säga er från Finland och
från vårt gamla, kära hem. Nästan alla väggar
äro tomma, allt är i ordning för avresan; i morgon
klockan 8 resa vi långt, långt ut i världen. — —
Ack, hur svår är skilsmässan!
Så var då det gamla hemmet upplöst,
våningen uthyrd åt främmande människor, skolan
stängd. Den 1 september på förmiddagen gingo
resenärerna ombord på ångbåten Svithiord, som
skulle föra dem över till Sverige.
Redan den 3 september skriver Elisabeth
Blomqvist från Stockholm:
Natten mellan måndagen och tisdagen rasade
stormen värst. Det var som om den velat
söndersplittra hela fartyget. Vågorna spolade över hela
däcket, (båten var liten och gammal, den brakade
i alla fogar) av alla resenärerna var ingen frisk,
alla ledo av den fasliga sjösjukan med undantag
av min bror och ett par andra passagerare. Även
vi fruntimmer voro rätt illa däran. På natten
ville jag gå upp på däck för att se, om jag icke
misstagit mig och om det verkligen stormade, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
