Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne samla sina första lärarinneelever omkring
sig på söndagen, som är den enda lediga tid
J hon har att skänka dem, då vi höra henne med
hänryckning tala om huru lycklig det gör henne
att tillsammans med dessa unga söka sig fram
på dessa då ännu för kvinnorna i vårt land
obanade vägar, så är det något av en
religions-stiftares hänförelse hon nedlägger i detta
sanningssökande, detta arbete, vars mål hon
skådar så oupphinneligt högt.
I början av 1860-talet var det ännu långt till
den tid, då kvinnorna här — liksom i de flesta
andra länder — skulle känna sig som
medbor-garinnor i det samhälle de tillhörde. 1
Elisabeth Blomqvists brev varsnar man även redan
glimtar av gryende medborgarkänsla. Den 27
april 1861 skriver hon till Steinmann:
Jag ville hava eder här för att taga del i min
glädje över den manliga och kraftfulla anda, som
under senaste tider så allmänt framträtt hos våra
landsmän i deras uttalade åsikter om „lantdag",
som ett par av våra främsta män velat förskaffa oss.
Här råder ett andligt liv som aldrig förr; de flesta
besjälas av de ädlaste önskningar för hela landets
väl och bekräfta det genom lugn och målmedveten
handling......I varje vrå lever denna fråga,
det tyckes mig, som hörde man nationens hjärta
slå — och slå med den heligaste och ädlaste
känsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
