- Project Runeberg -  Elisabeth Blomqvist, hennes liv och gärning. En biografisk studie, enligt brev och dagboksanteckningar / I /
239

(1916-1917) [MARC] Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från Helsingfors och en postiljon, som jag
känner, hjälpte mig åter upp på kommandobryggan,
där jag sedan stannade, tills vi lade oss för ankar
här. Sedan en god stund tillbaka råder därute ett
fruktansvärt väder. Regn och storm ruska om
väggar och fönster, men här i den stora
salongen är det varmt och alls icke illa. Om jag blott
kunde låta mina systrar veta, huru lyckligt vi
kommit fram genom stormen och huru välbehållen jag
nu sitter här, då skulle jag hava föga emot att
sitta så här på havet. Elden brinner i kaminen
och här är varmt. Två damer, D:elle Melart, en
vacker ung flicka från Viborg, och en ung engelska,
som med sin man, en finländare, nu kort efter
deras bröllop kommit från England — äro de enda
damerna här och båda hava sträckt ut sig på
sofforna och tyckas sova. Tre (?) herrar äta
gemytligt kvällsvard och en tredje sitter drömmande vid
kaminen. Två andra likaså i en soffa. Kyparen
går av och an och sörjer för vad som behöves.
I alla fall ville jag dock hellre vara hemma; vem
vet, när vi i ett sådant väder i morgon kunna
komma härifrån och huru? Jag har ofta tänkt på
Taubenheims *) avskedsord och de ha också gjort
mig gott, då jag var ängslig, och det var jag väl
flere gånger, medan det stormade så starkt. För
öfrigt tror jag, att om döden verkligen stått för
dörren, så hade jag dött lugn. Åtminstone
besvarade jag på det viset mina frågor, och det är
underbart, att varje gång döden stiger fram för
människosjälen, uppstiga också samma frågor och samma
önskningar och böner ur hjärtat. Det är
underbart, ehuru människan endast dör en gång, dör
hon tidigare hundra och tusen gånger i sin
inbillning. Hon kan icke en gång för alla göra upp

l) En av Steinmanns vänner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eblomqvist/1/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free