Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagruta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Låt mig försöka, säger jag, och han lämnar
mig den mystiska kvisten. Jag får lära mig
greppet och går, avmätt och med ett kanske
misslyckat försök att inlägga samma vemod som den
gamle i min blick. Men fåfängt, slagrutan pekar
upp mot zenit. Jag ber att få veta orsaken. Han
ler sorgset, outgrundligt. Jag går omigen med
samma resultat.
Xylografen går också, avmätt, dystert. Med
samma resultat. Han anmärker, att det kanske är
fel att ha mässingsstift i skorna.
Men den gamle mannen svarar:
— Det beror bara på nerverna! Si det är
elektricitet si, och det är skillnad på folk si!
Häradsskrivaren och trädgårdsdirektören gå
på skilda ställen och de känna hur slagrutan
fungerar: — Här finns vatten och här och här!
och den gamle vane säger: — Ja, si vattnet går
och grenar sig som ådrorna i människokroppen
si; det finns mycket vatten här i trädgårn!
Jag frågar, om inte slagrutan verkar, även
om två hålla den samtidigt. — Joo då!
Jag och den gamle fatta kvisten båda med
var sin hand. Plötsligt känner jag, hur den gamle
humbugen börjar vrida sin gren. Jag observerar
hans hand och säger: — vrid inte! Han svarar
intet, men hans vemod blir outhärdligt. Jag håller
emot så mycket jag orkar, och den gamle skurken
måste vrida, tills hans kvist går av.
— Här går ådern! säger han igen.
— Hur mycket kostar det? frågar
trädgårdsdirektören efter några ögonblicks tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
