Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teosofen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i fortsatt medvetande efter döden. Tänk er, att
ni utan att kunna ingripa skulle bli vittne till de
efterlevandes sätt att göra i ordning efter er, ändra
om den miljö, som en gång var er egen, det hem
på vilket ni satt er personlighets prägel, möblera
om, vädra efter er och ringaktande ställa undan
småsaker, som hade värde endast för er. I början
skulle kanhända de ni lämnat sörja djupt och
förtvivlat, och ni skulle känna en ljuvt smärtsam
tillfredsställelse över att ha fått bekräftelse på att ni
verkligen var älskad. Men då ni såge er änka kläda
sig, snöra sig till begravningen och icke utan
koketteri välja smycken medan hon genom tårarna
betraktar sin bild i spegeln och konstaterar att det
svarta klär, eller är misslynt på sömmerskan, som
kanske gjort ett för en man omärkligt fel
någonstans, skulle ni inte då känna början till helvetet?
Eller då ni efter någon tid, ty all sorg bleknar, hör
hennes första glada skratt? Fortsätter ni att vara
människa efter döden, måste ni till slut endast
känna en förtvivlan som övergår ert nuvarande
förstånd. Och ni skulle förbanna dem som proppat i
er er teosofi eller vad det är.
Teosofen satt tyst och stirrade i sitt
pomrilglas. Så sade han med fasthet som om han fattat
ett orubbligt beslut:
— Jag gifter mig inte!
Den äldste såg på honom en halv sekund och
lutade sig därpå tillbaka i gungstolen för att lättare
kunna svälja sin ganska starka grogg, ty han
fördrog icke pomril.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
