Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Med Hellas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skicka en individ i kjolar till väders eller sända
ut henne i storm att klättra på storskot till
bommen för att klara en revbrok som kommit i
beknip! Hänsyn ombord gör livet odrägligt. Var
och en måste kunna göra allt behövligt arbete,
kunna lyda och kunna.
Nej, nu övergår jag till trevligare minnen!
Kommer du ihåg, gamle Kalle Andersson, då jag
låg nere i salongen, du satt och skurade
bordsknivar i sittrummet och gubben Abraham stod
lutad mot bommen mitt för saxen och berättade
historier. Jag höll just på att somna, då du skrek:
— Upp och rädda liv! Gubben hade halkat på
det morgonfrostiga däcket och gått över bord. Jag
rusade upp och du pekade bara. Jag lutade mig
över relingen och såg gubben med flintskallen i
vattenbrynet, det grå håret flytande och bubblor
från näsan. Jag fick tag i västens ryggstycke,
och Kalle, som suttit för över, kom till hjälp så
att vi bärgade den gamle. Nå, vi lågo ju i hamn
då! Under segling hade nog någon av oss fått
slänga sig själv ut i havet med bojen. Kommer
du ihåg att jag sade: — Nu var allt Abraham
nära döden! Tänk om ingen av oss varit på
däck!
Och gubben — 76 år — svarade: — Döden,
ja — ja, di försökte å få mej te läsare för ett par
år sen, men si dä har jag allt läst för mycket te!
Ja har varit mä i storm å orkan, så att träna stog
mä bägge ändar i jorden, å gått mä fulla klutar
ändå, så dä ska allt va nåt varre än döden som
tar — livet å Abraham!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
