Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långt liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästa ögonblick hade den gamla slumrat in.
Vi ville avlägsna oss, rädda att ha tröttat ut henne.
— Nej stanna, herrarna, hon tycker det är
så roligt att få prata med främmande. Sen minns
hon det en hel vecka. Annars lever hon bara i
forntiden. Nu vaknar hon igen!
— Har de gått? Jaså, det var riktigt gement
av så ungt folk att prata en stund med gumman.
Får jag känna på ditt ansikte? Hon sträckte ut sin
vänstra hand, den högra var borttvinad, och strök
mig över hakan. Kors, inte ett skäggstrå, ja, den
ungdomen, jaha, jag har också varit gift med en
unger en, men det var så längesedan Herren tog
honom hem, håhå jaja, men nådig har han varit
emot mig i all min tid, och slår han så helar han
också, tro mej! Johanna, tag hit enbärsdrickat!
— Kära mormor, till hösten — — —
— Ja ja, man får väl ge sig till tåls. Håhå
jaja!
Gumman ville inte dö när hon tänkte på sitt
enbärsdricka. Och så sjönk hon åter tillbaka i
sina minnen. Det var om prästerna i hemsocknen,
om general »Pekelin», om den stora kometen och
pesten och fältsjukan och bröllop och begravningar
och döpelseakter och framför allt om Ulfsparren,
han som var med och satte av kungen. Se, hos
honom hade hon varit som barnfödd.
När jag åter kom ut i det fria, var det som
jag hade talat med en för längesedan död. Man
vill i det längsta icke tro på åldern mer än till de
vanliga gränserna. Men vore det icke normalt
att dö som barn på nytt och gå in i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
