Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löjtnant Schwätzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjusande strandliljor. Då slita de sig loss och
dyka in i närmaste stuga.
Ryktet om hans misstänkta sinnestillstånd
börjar till och med sprida sig bland
sommargästerna. Damerna vågar han sig inte på, men
han presenterar sig för herrarna och klagar över
sin ensamhet. Han vill nödvändigt bjuda dem
hem till sig, ty han är välförsedd. Han har
cigarrer, whisky, punsch, konjak, om det kan locka.
Kvällarna börja bli långa och en pratstund vid ett
glas eller par — — —
Men vem vill sitta ensam med en galning, om
vansinnet också bara är i sin linda! Ensamheten
och mörkret sluta sig allt fastare kring den glade
löjtnant Schwätzer. Men semestern skall utnyttjas
och morgondagen kan ju alltid medföra något
nöje, någon oanad omväxling.
Omväxlingen kom. Det skulle bli konsert.
En operasångerska gjorde en avstickare på
hemvägen från sin Norrlandsturné och ville andas
havsluft ett par dar och vila ut.
Men si — sångfågeln i hennes bröst sov icke.
Han bara blundade. Hon var storsinnad, hon
var ädel och hennes godhet tog sig uttryck i en
billighetskonsert, arrangerad så där lantligt
provisoriskt gemytligt som stjärnor kunna då de någon
gång stiga ned från sin himmel.
Löjtnant Schwätzer slog ned som en örn på
främlingarna, stjärnan och hennes ackompanjatör.
Hos dem fick han förståelse. Nu var han uppe på
tinnarna och kunde se ned på dem som försmått
hans sällskap och mött honom med kallsinnighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
