Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löjtnant Schwätzer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu började stjärnan. Hon hade valt ett stycke
ur en opera, och turen ville att Gustav Abraham
mångfaldiga gånger hört det på klockarns
grammofon och kunde det. Han visste att han kunde det
som ett rinnande vatten och han började sjunga
med, alldeles rent, fast rösten naturligtvis var litet
oskolad. Men vad fan nu då! Alla
sommargästerna vände sig om och tittade förvånad på
Gustav Abraham, sångerskan slutade blodröd ända
upp i pannan och med förvridna drag, som om
hon fått knip i magen. Ackompanjatören reste sig
upp och såg med rynkade ögonbryn över
instrumentet på församlingen, himlade sig, gjorde en
vädjande gest och sade: — Men, mitt herrskap!
— — — Löjtnant Schwätzer tog ett par steg
fram på golvet, betraktade hotfullt forskande
auditoriets lantliga avdelning och skrek med
kommandostämma:
— Vem stör sången? Kasta ögonblickligen
ut karlen!
Ingen svarade och ingen rörde sig.
Schwätzer ryckte på axlarna och gick med
energiska steg fram till stjärnan och den
vällustdruckne. Han gjorde gester, han knäppte ihop
händerna, han lade huvudet på sned, intog
förföriska stäliningar med benen och tycktes
övertala. Han slog ut med båda armarna, bockade
sig, viskade, bockade ånyo, gjorde helt om och
gick med bestämda steg och hot i ögonen som
han lät vila på pojkarna längst borta vid väggen,
där Gustav Abraham satt, tillbaka till sin plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
