Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isaksons begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore det rätt, skulle död mans förordningar följas
till punkt och pricka. Glatt hade det varit och glatt
var det, och underligt var inte det med en sådan
välfägnad, men skulle man inte nu lämna de
sörjande och gå var och en till sitt, för det led mot
kvällen?
Men därpå voro de sörjande icke förberedda.
Mor Johanna, änkan, nästan bleknade vid tanken
på den myckna maten, som var i ordning till
kvällsmåltiden, för supé hade Isakson särskilt bestämt.
Och detta hade varit liksom middag.
Si det var en annan femma, menade gubbarna,
och man satte sig igen.
Kaffet, brännvinet och toddyvirket bars in och
man grep sig an med nya krafter. De trehundra
voro nog inte slut än. Det blev ett sorl som på den
värsta auktion. Längst uppe i långsoffan satt gamla
mormor och vaggade och skakade på huvudet och
muttlade något för sig själv. Ja, den Isakson han
ville ju så ha det!
Men inne från lillstugan, där ungdomen trängt
sig tillsammans, ljödo riktiga skrattsalvor. Det var
extra tullvaktmästaren Blomkvist från Stockholm,
tolvmannens syskonbarn, som för första gången
var på orten och nu avundad av pojkarna och
beundrad av flickorna, med sina storstadstalanger
utan ansträngning gjorde sig till sällskapets
medelpunkt. Han kunde tala i magen och var en mästare
i att medelst två knutar i motsatta hörn på en
näsduk framställa ett möte mellan två älskande.
Framgången gjorde honom allt djärvare och
näsduksmänniskornas ställningar till varandra alltmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
