Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isaksons begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vågade. Samtidigt utförde han en dialog.
Flickornas ögon glänste, men mest glänste Alidas, husets
yngsta dotters.
Blott en deltog icke i det allmänna jublet och
det var David, gårdsdrängen. Han var blek som en
kalkvägg och stirrade stint under lugg än på Alida
och än på Blomkvist. Svartsjukans djävlar spelade
med döden om hans själ.
Han blev utkallad i köket.
När han kom in igen, satt Blomkvist i soffan
tätt tryckt intill Alida. De talade ivrigt. Blomkvist
var skönt blond med små vita mustascher och
hans uniformsknappar blänkte. Hans skor hade
tåhättor av blankskinn.
Pang! Det kom ett illvrål från de äldres rum
och det åtföljdes av ett klirrande och krasande.
Sandgren drog fingerkrok med Matts Abraham och
de hade vält kaffebordet — hela servisen var slut.
Men de släppte inte kroken ändå. Tolvman måste
skilja dem åt. Fruntimmerna åjade sig, Johannas
ögon sköto gröna blixtar medan munnen krystade
fram ett ursäktande gallsprängt leende — »kors
för alla delar, inte gör dä något, inte, asch, bry sej
om lite postelin, va dä tal om sånt skräp!» Och
gamla mormor vaggade och nickade: — Ja, si
Isakson skulle då alltid ha sin vilja fram!
När vågorna efter olyckshändelsen lagt sig
och alla återtagit sina platser, observerade David,
att Blomkvist förstulet höll sin arm om Alidas liv i
skymundan bakom Mellangårdskalle som skulle
sitta på understol. Svarta moln skymde Davids
ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
