Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isaksons begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äntligen kom Isaksons testamentsenliga supé
med oräkneliga karotter och assietter. Helan och
halvan slökos. Sorlet växte. Man började skuffas
helt skämtsamt i hörnen, tog varandra om armarna
och satte spänntag mot panelningen. Köttbullarna
försvunno som snömos och siken åts som ansjovis.
Fjärdingsmannen, som somnat i en stol, började
göra vågrörelser med ryggen och bars skyndsamt
ut i snickarstugan. Söderberg, lotsen, började tala
om seglation med en moraklocka, och gubben
Efraim, Isaksons kusin, skuffade omkull
saftkrämskålen och började ösa tillbaka det uthällda med
händerna.
Plötsligt märker David, att Alida och
Blomkvist äro försvunna. Något snör ihop hans hjärta
och han rusar ut på gården. Två skuggor stanna
orörliga invid den stora almens stam. David skriker:
— Vem ä där? Intet svar. Så låtsas han gå in
men stannar i förstugan. Skuggorna gå in där
också, stanna några ögonblick och kyssas så att det
böljar rött under Davids pannben. Så gå de in i
salen.
Därinne sorlas det inte längre. Det vrålas.
En och annan av pojkarna gör ett kalvhopp och
slår ihop händerna. Ett par gubbar gräla om en
gärdesgård. Den ena stampar ilsket i golvet och
träffar Johanna på bästa liktornen. Johanna är
icke människa längre, hon är en bomb i
explosionsögonblicket. Hon exploderar och får
fruntimmerna på sin sida. Förstämning lägger sig
över sällskapet så till vida att vrålet lugnar av till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
