Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlek och matlagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
— Den tycker jag vi ha sett tillräckligt på —
svarade Eva trumpet, för nu hade teatern och den nya
blusen börjat rinna henne i hågen igen.
•— Förresten regnar det — tillade hon — man
förstör bara kläder.
— Du tänker allt för mycket på dina kläder —
afbröt Anton allvarsamt — tag regnkappa, din sämsta
hatt, paraply och galoscher, så göra några regndroppar
ingenting. Jag behöfver komma ut i friska luften,
jag har suttit inne hela dagen. Det är för öfrigt
nyttigt att vara ute i alla väder. Det härdar och man får
vacker hy af att gå ute i regn.
Nu smålog Anton mot Eva och efteråt skulle hon
med kval och ånger i hjärtat minnas hans vackra
leende.
Men Eva svarade trumpet: — Du och du, du
tänker aldrig på någon annan än dig själf.
•— Hvem tror du jag arbetar för? frågade Anton
allvarligt.
— Ytterst för dig själf. Ty annars hade väl ditt
arbetes afkastning räckt till en usel teaterbiljett.
— Inte ett ord mer om den saken — afbröt
Anton nästan hårdt. Du känner mig föga, om du tror
jag är en sådan, som säger ett i dag och ett annat i
morgon. När jag har sagt nej, så har jag sagt nej.
I de tiderna hade inte Dollarprinsessan sett dagens
ljus eller gått öfver tiljorna. Eljest hade Eva kanske
bara skrattat och konstaterat stor likhet mellan Anton
och Dollarprinsessans stränge sekreterare. Men nu
slog Eva inte alls fram något skämtsamt afledande, utan
hon tog med ett buttert uttryck i sitt anlete
regnkappan på under tystnad, sämsta hatten och de öfriga
attributen.
Så vandrade vårt unga par ut. Inte ett ord sade
Eva. Folket myllrade omkring dem. I regndiset blänkte
gaslyktorna med matt sken. Det droppade alltjämnt
från den jämnmulna himlen. Eva höll Anton under
armen och gick under hans paraply. Hade hon vetat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
