Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tattarkvinnans spådom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tattarkvinnans spådom.
Sann händelse ur lifvet.
I en liten by långt nere i Skåne låg för cirka 70
à 80 år sedan en ensam liten stuga, något aflägset
från själfva byn, och vägen strök fram alldeles där den
lilla stugan låg, gammal och grå.
Där inne bodde en liten gumma — med de
vackraste blå ögon. Hon hade klar sångröst, var hurtig
och glad, pratsam och treflig.
Lifvet hade inte farit just så varligt fram med
den gamla. En rik bondes enda dotter hade hon fått
foga sig i faderns vilja att gifta sig med en förmögen
man, som hon inte älskade — och så offra den hon
hade kär.
När hon varit gift några år, var hennes mans
förmögenhet borta — efter åter några år satt hon där som
änka i det lilla huset. En dotter och en son hade dött
i unga år. En son lefde — hvar han fanns visste
hon dock inte. Han hade ett oroligt blod och
förorsakade sin mor blott oro och bekymmer.
Men ännu en son ägde den gamla i lifvet. Och
det var en son, som hette duga. lian hade i dopet
blifvit kallad Hans. Och denne Hans var från sin
spädaste ålder en hurtig pilt. Han täljde flöjter af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
