Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Väntade honom ett dukadt kaffe- eller middagsbord ?
Skulle värdinnan ha de vackra rosorna ?
Om mitt öga hade kunnat se långt — långt bort,
följt rosorna på deras väg genom landskap efter
landskap, så hade jag fått se, att målet för resan var ett
sanatorium, där en sjuk kvinna låg på plågans läger.
Det var hon, som fick rosorna.
Men innan de vackra rosorna voro helt vissna,
medan ännu den hvita, stora rosen bredde ut sig i
sällsam skönhet, under det att de röda rosornas blad sakta
föllo — så var kvinnans lif tillända.
Hur jag fick veta allt detta ?
Ack, lifvet täljer så mycket för oss — visar oss
den ena delen här, den andra där. Och en dag ha vi
allt helt. Allting i lifvet är helt, när vi blott kunna
sammanföra dess enskildheter. Därtill fordras att
kunna älska lifvet och människorna samt att med vaket
öga studera båda delarna.
Hvilken underbar makt gifver inte kärleken, den
stora människokärleken ?
Kanske, hvem vet, bredde den hvita rosen ut sig
i sällsam prakt, just därför att jag följde den i
tankarna, en sådan prakt, som blott dessa härliga, hvita,
af mig så älskade rosor, kunna ge och liksom tala om
evigheten.
Det var inte blott en skänk af en kär vän. Den
frambar också en. helt okänd och osedd människas hela
deltagande. Och när de röda rosornas blad sakta föllo
omkring den stora, hvita rosen, så voro deras röda,
fallande blad symbolen för de medkänslans tårar, som
samtidigt droppade från den okändas ögon, hennes,
som sågo när de tre vackra rosorna sammanbundos för
att göra den långa resan till sjuklägret, till dödsbädden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
