Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brusande, vilda ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.71
Fast lågo hans armar omkring henne, den länge
åtrådda. Ingen makt i världen kunde rycka henne
från honom.
Hon hade en gång väckt hans kärlek till lif,
röfvat hans hj ärtefrid och sj ungit:
"Bjud mig, jag kommer, hos dig vill jag dö . . ."
Hon måste komma. Nu hade hon kommit. Nu
var hon hans.
Det långa, ljusa håret hade löst upp sig och likt
en skimrande brudslöja flöt det omkring henne ■—
innan hon försvann. Så mälde de efterlefvande, som
räddats.
I den lilla stugan vid åsens fot blef det bitter sorg
och förtviflan. —
Framför mig ligger en liten blomma. Den
plockades en strålande sommardag af en blåögd flicka.
Omkring den blomman är virad en papperslapp,
hvarpå en liten flickas hvita hand skrifvit ett af mig
aldrig glömt namn, med små runda bokstäfver likt
leende ögon.
Jag sitter här och stirrar på den döda blomman och
tänker på den döda flickan, som nu hvilar i den kalla
älfven, utan grafkulle, men med älfvens silfvertäcke
öfver sina fina lemmar, hon, som om hon velat, nu
kanske haft guld och rykte, och ett namn, kändt öfver
all världen, i stället för att hon nu hvilar där namnlös,
känd blott af dem, som hon älskat och älskats af.
Nu när en sommar ånyo kommit, som snart skall
svinna, kommit med glittrande sol och blommor, må
det tillåtas mig, att på den dödas stora graf som
ligger där i solljuset, få nedlägga denna lilla eternell till
en minnets gärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
