Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magna Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.83
bröstet och satte sig vid ett bord å en af gräsplanerna
och såg till, att en stol fanns å motsatta sidan vid
bordet.
Kvinnan hade för länge sedan lämnat den första
ungdomen. Hon var af medellängd och litet fetlagd
och hade mörkt hår, som var uppstruket från den breda
pannan. Hon såg echaufferad ut, hardt när en smula
generad.
Kort därpå kom Alarik Stadner. Han såg,
medan han gick framåt och innan han nått gräsplanen,
inte just entusiasmerad ut. Han hade nästan ångrat
det hela, ty Magnas bild uppsteg allt mer och mer i
hans hjärta.
Döm då om hans förvåning, när han får se —
Magna sittande vid bordet, med en tidning i handen
och de omskrifna blommorna vid bröstet.
Fast många år gått, igenkände han henne genast.
— Du, Magna, du, ropade han bestört och tog
båda hennes händer i sina. Detta måste vara ett
misstag, men ett lyckligt sådant. Ty himlen vare nådig,
som lät mig än en gång se dig för att därigenom hindra
mig ifrån att begå något, som jag eljest i all min tid
skulle ångrat. Men ett underbart misstag har det varit.
— Nej, Alarik, det är ej något misstag, svarade
Magna med vibrerande stämma. Det är jag, som
svarat på din giftermålsannons, jag, din egen Magna.
— Men, Magna, utropade Alarik bestört, hur
kunde du svara på min giftermålsannons, när du i så många
år har varit gift med handelsman Pettersson? Eller
är Pettersson kanske död?
— Nej, han är inte död, han lefver ännu i
hög-önsklig välmåga, svarade Magna och kunde ej låta bli
att skratta. Ty när nu Magna satt här midtemot sin
Alarik och visste, att inte det bittersta stod emellan
dem, så, fast hon var rätt till ålders och Alarik redan
börjat få grå hår, föll det henne in, att hon kunde
retas en liten smula med honom.
Men Alarik såg ej ut att förstå skämt utan satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
