Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kroppens och själens hygieniska vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.89
svårare än att kasta ut ett mynt. Människorna
ha ibland så liten själf tukt, så liten makt öfver sin
egen själ och dess rörelser, att de inte kunna kufva
t. ex. vrede, vid allra minsta lilla tillfälle. Att förlåta
är för dem ett okändt evangelium. Sju för tu! Så
är lösen.
Hur ofta komma ej människorna med de bittraste
klagomål öfver andra människor och dessas
uppförande. Och då vi lyssna på deras ord, så kunna vi inte
undgå att tänka på satsen : "När två tvista, är det
sällan bara den enes skuld".
Om vi så påpeka detta — ja, då skall man få höra !
Då kan man få besanna den satsen som säger, att den
som vill gå medlande mellan två tvistande kan lätt få
sig ett rapp. Och dock få vi aldrig upphöra att medla
mellan människorna, men först och sist visa
människorna att de själfva ha godt af att vara goda, milda och
förlåtande, att de vinna frid i sina egna själar, när de
liksom af plåna allt det, som människorna brutit emot dem.
Men det är likväl underligt att se, hur svårt
somliga ha för att vara goda och förlåtande. Tala ett ord
i den riktningen till dem, då de beklaga sig öfver
människorna , och det är sorgligt att se hur deras ögon
gnistra af vrede, hat och hämndlust, och hur
himmels-vidt djupt inne — djupare än inne i det djupaste
bergschakt — m änni skok är leken och dess tvilllingbroder,
kraften att förlåta — ligger hos människorna.
Men den som vill hygieniskt vårda sin själ måste
lära sig för det andra : Att älska människorna.
Vi människor behöfva hvarandra. De stora
behöfva de små och de små de stora. De fattiga de rika
och de rika — ja, de äro i visst mån fattiga, om de
stå alldeles ensamma, utan någon att dela sin rikedom
med, utan någon att älska, utan någon att älskas af.
Om icke förr, så i dödens stund skall det gå upp för
hvar människa att vi behöfva människorna eller
behöft dem.
Hvarje blomma, när den dör, lägger ett frö till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
