- Project Runeberg -  Ebons småbitar /
118

(1912) [MARC] Author: Ebba Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 4. Frestelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.118

hilds dräkt var prydd ined slingor af blekskära rosor,
medan däremot Edit hade mörkröda rosor i sitt svarta
hår och en knippa vid bröstet.

När alla från villorna anländt, hördes en tågsignal
från stationen och kort därefter uppenbarade sig
gästerna från staden.

Bland dessa var konsnlinnan Gerle med sina båda
söner och sin fosterdotter Constance.

På den stora gräsplanen utanför den ena af de
båda verandorna var ett stort inbjudande kaffebord
dukadt, vackert prydt med blommor.

Sedan kaffet druckits, gingo ungdomarna in i den
till balsal förvandlade matsalen för att trå dansen.

En spelman från orten, som var skicklig i att spela
upp till dans, gned sin fejla, medan par efter par
svängde omkring.

Arvid Gerle dansade anmärkningsvärdt många
danser med Gunhild.

De hade just dansat en stormande galoppad.

Nu var hon trött och förbi. Barmen flämtade,
men ögonen glödde. Arvid förde sin dam ut på
verandan, som var omgifven af klängrosor.

— Åh, hvilken härlig dans — utropade Gunhild.
— Vet ni hvad, kapten Gerle?

Gunhild hade kastat sig ned en smula själfsvåldigt
i en låg korgstol, mot hvars bakåtskjutande ryggstöd
hon lät sin mjuka och slanka kropp hvila. Hon såg på
honom med ett dårande ögonkast.

— Hur skulle jag kunna veta hvad? svarade Arvid
skrattande.

— Jo, jag tycker ni kunde taga mig med på er
långresa, nu när ni ändtligen skall resa ut — ropade
Gunhild muntert.

— Nu skämtar ni bara, fröken Gunhild — svarade
Arvid och såg lugnt på Gunhild.

— Vid Gud, jag skämtar inte — utbrast hon och
reste sig hastigt upp. — Hvarför skulle ni inte kunna
taga mig med med er ut på villande haf, när ni så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebonsbit/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free