Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 5. Striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.126
— Se här är blomman då — utbrast Gunhild.
Och lycka på resan.
— Jaså, ni vet, att jag skall resa ut — frågade
Arvid förvånad.
— I våra små bygder vet man allt — smålog
Gunhild.
Så skildes de tämligen hastigt, sedan Arvid satt
den rödgula rosenknoppen i sitt rockuppslag.
Arvid Gerle behöfde blott gå öfver torget, så nådde
han det stora, h vitstrukna tre våningshuset, som hans
mor ägde, och där hon själf bebodde andra våningen.
Solen låg starkt på, så alla rullgardinerna voro
nedfällda.
När Arvid kom in i salongen, träffade han genast
Constance.
Hon var klädd i en enkel ljus klädning, och såg
ovanligt ung ut.
En känsla af ro och lugn smög sig öfver Arvid och
fångade honom.
— Hvad det var skönt att komma hit in —
utropade han och satte sig i en låg hvilstol, lade hufvudet
mot ryggstödet och sträckte fötterna lån ert framför sig.
— Och hvad du själf ser sval och fin ut —
tillfogade han, när Constance inte sade något.
— Jag har kommit hit upp för att, medan mamma
sofver, än en gång tala med dig i det gamla ämnet.
Du vet, mina känslor äro oföränderligt desamma för
dig — —
— Nu för du dig själf bakom ljuset — skrattade
Constance.
— Hvad menar du? frågade Arvid hastigt.
— Åh, ingenting precis, det föll mig blott in ^tt
säga så — svarade Constance undvikande.
— Hör mig då till slut — fortsatte^ Ann d — jag
älskar dig ännu lika varmt som jag alltid gjort. Gif
mig rättighet att kalla dig min, innan jag reser. Jag
är nöjd med hvad du af kärek kan gifva mig. Jag kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
