Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 6. Vid den bottenlösa sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.135
Gunhilds läppar krökte sig spotskt.
— Så ljuf blir jag kanske inte — svarade hon
med ett underligt ansiktsuttryck. — Ty, Agaton —
fortfor hon — du vet att jag inte älskar dig, aldrig har
älskat dig och aldrig kommer att älska dig. Och hur
tror du då, att jag kan göra dig lycklig?
— Jag är nöjd, blott du blir min — svarade
Agaton stilla.
— Kom ihåg att jag har varnat dig — utropade
hon och lyfte handen. Ty nu vämjdes hon vid tanken
på denna förening. Hennes blod, hvarenda droppe,
ropade vildt efter Arvid, skulle så göra i hela hennes
lif, det kände hon fullt i denna stund, när en annan
begärde henne för lifvet. Hon nästan hatade denne
andre. Trots allt hvad hon en gång sagt, så ville hon
nu inte binda sig. Lifvet kimde ju ha så många
möjligheter. Arvid kunde återkomma. Ännu kunde hon
vinna honom.
Men välan! Agaton ville så ha det. Det föll öfver
honom själf. Han gick åtminstone inte med förbundna
ögon in i sitt öde.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
