- Project Runeberg -  Ebons småbitar /
148

(1912) [MARC] Author: Ebba Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 8. Hösten är kommen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.148

inte blef mitt lif sollöst därför — svarade fru Gerle
med klar röst.

— Tant hade styrka, själens, kroppens,
karaktärens, viljans. Men allt detta saknar Agaton. Gif
efter! Gif honom Gunhild. Låt honom få sin lycka,
så som han själf vill ha den. Allt reder sig kanske.
Hvarom icke så får han, som andra, ta det mörka,
som kanske kommer med det ljusa, som han nu ser.
Döm honom inte till ett sollöst, tomt och ödelagdt lif.

Hennes stämma skälfde. Fru Gerle spratt till.
Hon visste mycket väl hvad som rörde sig inom den
unga flickans bröst. Så fann Constance lifvet, sollöst,
tomt och ödelagdt, därför att hon måste begrafva sin
egen kärlek i djupet af sitt bröst.

Hur ädel, storsinnad och varmhjärtad var icke
denna flicka, som offrat sin ungdoms bästa år åt sin
fostermoder och hennes vård, som ofta försakat ett
vinkande nöje för att stanna hos fostermodern och
säll-skapa med henne. Denna flicka, hvars inre var som
det äkta guldet, denna flicka, som älskat Agaton i all
tid, utan tanke på egen lycka, henne kunde han ej
älska, henne ville han ej äga.

Men den andra, kommen från mörkret, kommen
nattetid, hon som icke ens älskade honom, henne ville
han hafva.

Solen dalade sakta. De gula träden lyste som
guld. Frukten glänste på grenarna.

Men ingen af kvinnorna, som gingo bland träden,
hade öga för trädgårdens härliga prakt.

Fru Gerle funderade.

Månne hon gjorde rättast i att framhärda i sitt
beslut och såmedelst göra Agatons lif lika sollöst, som
Constance tyckte sitt vara.

Eller skulle hon ge efter och gifva Agaton den
lycka, som han trängtade efter och låta honom stå sitt
eget kast.

När hon nu närmare tänkte på Constance och
försökte sätta sig in i hennes lif, såsom hon hade det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebonsbit/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free