Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 8. Hösten är kommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.150
— Genom att bli lycklig, så lycklig, som jag
önskar att du må blifva.
Nu föll solens sista stråle genom träden, silade
fram och förgyllde Constances vackra hufvud. Hennes
hår glänste som guld. Ögonen voro sällsamt varma.
En mjäll rodnad uppsteg på kinderna. Hon var som
förklarad, tyckte Agaton. Det var som om han aldrig
hade sett henne förr eller åtminstone aldrig sett henne
sådan. Så gick han in till sin mor.
— Tack, älskade mamma, mitt hjärtas
varmaste tack.
Han böjde sig öfver modern och kysste henne
varmt.
— Måtte du aldrig ångra detta, Agaton, ty då
lägger du din mor i grafven. Då skall jag evigt
förbanna min svaghet att i dag ha gifvit efter.
— Kära mamma, aldrig ångrar jag att jag gifter
mig med Gunhild. Utan henne hade lifvet intet värde
för mig.
Agaton talade varmt. Hans ögon lyste.
— Ja, nu har du valt själf. Måtte du nu ej ångra
dig. Mellan två kvinnor har du nu haft att välja.
Båda två stå på ungdomens lysande höjd. Allt
glänser omkring dem. Måtte nu intet falskt skimmer ha
lockat dig, mitt barn.
— Åh, mamma, var utan fruktan. Allt är, som
det skall vara, sade Agaton varmt och kysste än en
gång modern.
Solen hade gått ned. En kylig fläkt blåste
omkring Constance, där hon ännu stod ute i trädgården.
Skimret, som legat öfver hennes drag var borta. Nu
var det hon, som såg blek och trött ut..
— Nu har hösten kommit, hviskade hon med
klagande stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
