- Project Runeberg -  Ebons småbitar /
170

(1912) [MARC] Author: Ebba Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 13. Äkta guld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.170

De gingo ned till sjöstranden och satte sig där.

— Se, så vackert hafvet ligger, sade Constance
och pekade utåt de glittrande vågorna.

Agaton hade sinnet fylldt af det han ämnade säga,
men han såg lydigt rakt framför sig ut på sjön.

Landsträckan på andra sidan vattnet lyste. Man
såg de gröna ängarna och de nu af mejade gula
sädesfälten — hus, torn och gaflar — allt stod liksom en
etsning.

— Constance — började Agaton — jag har i
denna sommar lärt mig älska dig, jag–

Constance afbröt honom åter:

— Jag kan inte höra på dig, kom, låt oss gå
hem.

— Constance, jag måste tala. Du kan ju svara
hvad du vill.

— Svaret blir nej. Jag kan ej ge dig något annat.

— Jag trodde — jag tänkte — jag minns —
stammade Agaton.

Constance ryckte till, som om hon fått ett slag.
Inte var det vidare finkänsligt af Agaton det han nu
antydde, att hon förut, då han älskade Gunhild, hade
älskat honom. Men hon förstod att han inte menade
något förolämpande. Efter en stund återvann hon
fullständigt sin själfbehärskning och hennes anletsdrag
voro som vanligt, lugna och behärskade.

•— Jag har älskat dig en gång — svarade hon
därför, stilla och lugnt.

— Då kan du väl älska mig nu också! Åh, du
kan, du kan, om du vill.

Constance log.

— Det vet du väl bäst själf att man inte kan
tvinga sig att älska eller att låta bli att älska. Då
hade du aldrig gift dig med Gunhild, så som alla
varnade och afrådde dig — svarade Constance.

— Jag var en dåre, ja, en dåre var jag. Jag hade
att välja emellan det äkta och det falska guldet, den
ädla och den oädla metallen och, Gud tröste mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebonsbit/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free