Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 13. Äkta guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.172
— Min kärlek är död — svarade Constance och
hennes ögon sågo med sällsamma blickar ut åt hafvet.
— Kan kärlek dö? frågade Agaton.
— Det måste du väl själf veta att den kan, du,
som så varmt älskat Gunhild och nu säger dig älska
mig. Då är väl din kärlek till Gunhild död.
— Asch — Agaton slog ifrån sig med sin smala,
hvita hand — det var inte kärlek jag hyste för
Gunhild, det var irrskenet af kärlek, ett irrbloss, som
ovillkorligen skulle slockna, när jag kom det närmare,
och som också slocknade. Men det är kärlek jag hyser
för dig, äkta kärlek och sann, som skall följa mig
lifvet ut, det vet jag, det känner jag.
— Om du hade sagt detta förr, kännt så förr, så
— ja, då hade mitt svar till dig blifvit ett ja, men
nu kan det aldrig trots allt, blifva annat än nej, nej
och nej, ty aldrig gifter jag mig utan kärlek och min
kärlek är död, det har jag ju sagt dig. Den kärleken
dog en vacker sommarkväll, när solen dalade i
väster-våg och den kan aldrig väckas till lif igen, ty äfven
den var ett irrbloss — ett irrsken, som slocknade, när
jag såg det på nära håll — ja, den kärleken var i det
hela ingen kärlek till dig, utan jag älskade en
fantasibild, som tagit dina drag.
— Jag förstår dig ej — sade Agaton.
— Det är inte heller meningen att du skall
förstå det. Jag har talat egentligen mest till mig själf,
ser du.
— Om du ville bli min hustru, Constance, tänk
så glad mamma skulle blifva och hur lyckliga vi tre
skulle kunna bli. Åh, Constance, var barmhärtig, gif
mig litet verklig lycka. Den jag förut efterträdde och
fick, det var ju blott en mardröm, som jag ville glömma.
Du är ju en god kvinna. Låt ditt hjärta som
människa tala. Blif min hustru. Min kärlek skall räcka
till för oss båda. Min kärlek skall uppväcka din döda
kärlek. Åh, Constance, var ej hård. Låt mig ej
stiga ned i den graf, som kanske inte ligger så afläg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
