Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 16. Efter långa år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.184
Det var en viss Arvid Gerber vid oljekokerierna,
som gift sig och gift sig med en färgad kvinna.
Men han, Arvid, han hvarken hade gift sig eller
tänkte gifta sig någon gång.
Hvarför han inte hade kommit hem förr?
Åhnej, man utsatte sig inte för större kval, än
nödigt var.
Modern? Hvarför han inte tänkte på modern,
att hon kunde längtat efter honom.
Åh, hon hade ju son och dotter och sondotter.
Och denna trio gaf henne nog så mycken glädje, att
hon saklöst kunde undvara Arvid.
Det var på tumanhand, mellan Arvid och
Constance , som allt detta dryftades.
Arvid var sig lik till det yttre. Lika kraftig,
solbränd, bredaxlad och viss och säker i sitt
uppträdande. Sin gamla vana hade han kvar att skämta
och ironisera med allt. Men att det satt en törntagg
i hans smil, förstod Constance genast. Omöjligt att
draga ut den. Arvid tyckte om att föra den längre
och längre in. Han led af svartsjuka mot allt och alla.
Främst mot den döde brodern. Mot barnet. Ja, till
och med mot det lilla vackra, blåögda, oskuldsfulla
barnet.
Barnet hade fattat ett sällsamt tycke för Arvid.
Men det såg ut som om Arvid nätt och jämnt kunde
fördraga det.
Det klättrade upp i hans knä, hur motvillig han
än var.
Det barn inte få, tycka de bäst om. De som inte
fjäska för dem, tycker barnet ibland bäst om. Det
har en seg uthållighet, som mången vuxen inte har.
Detta hade också lilla tre-åriga Maj Gerle, Agaton och
Constances lilla dotter, sommarbarnet,
sommardrömmens barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
