- Project Runeberg -  Ebons småbitar /
188

(1912) [MARC] Author: Ebba Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 16. Efter långa år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.188

— Hvarför skola bara somliga människor vara
lyckliga och få allt hvad de åtrå, först det ena, sedan
det andra ? Såsom t. ex. nu Agaton.

— Fy, Arvid, att tala så — utbrast Constance
allvarsamt.

— Åh, smärtan kan göra en människa rasande.

Smärtan ?

— Grämelsen då. Jag kan bli som från vettet,
när jag tänker på hvad lifvet tillmätte af lycka åt
Agaton och så lyckolöst som mitt lif blifvit.

— Den, som fått en stor lycka, kan dessförinnan
ha fått genomgå afgrundens kval — svarade Constance
tonlöst. — Så fick stackars Agaton. Var därför inte
afundsam öfver de ljusglimtar, som belyste hans
sista år.

— Ljusglimtar! Åh, det var väl mera än
ljusglimtar, som lyste för Agaton — svarade Arvid
sarkastiskt. Det formligen strålar omkring dig, såsom
från. hundradetals gömda solar. Det är minnet af din
och hans lycka, som ännu så lyser för dig. Får jag se
i dina ögon?

Constance hade hastigt slagit ned ögonen.

Nu lyfte hon blicken, långsamt, nästan motvilligt.

Arvid Gerle såg in i hennes ögon en sekund.

— Ja, det är som jag säger — utbrast han
tonlöst — en glans och ett skimmer, som — som —

— Man kan misstaga sig om mycket — afbröt
Constance leende. Man får läsa länge i lifvets bok,
innan man lär sig att lägga tillsammans och staf va,
och man får emellanåt ha hjälp.

— Så hjälp mig då.

Klagande som ett barns röst kom Arvids vädjan.

Och medan sommarsol lyste och vinden friskade i,
så att svala fläktar svepte omkring Arvid och Constance
och där borta vid palmhuset susade in till de stora
palmerna, så att dessa drömde sig tillbaka till sitt
ljufva hemland, — talade Constance om allt det
underbara , hur hennes kärlek till Agaton dött i en solned-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebonsbit/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free