Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru väl aun detta förståT
Med nigon ting mcdfödt i egen natur menas
det innersta i en sjelf, som altid leder menniskan,
genom sit stora sammanhang, hon har med hela
naturen, at framfor alt älska det fullkomliga, det
sköna och det i stort färdiggjorda alting. Med
upfostran menas den ständiga aktning, man måste
ge p3 naturens skick, för at väna sig ga ifrän
fordomar tilbaka til naturen.
Med et sådant utforskande hvad finner man ?
Man finner, at naturen, lemnad sig sjelf, ir
altid skön; men oroad af händelser och förfång,
blir hon oartad och far et fult skaplynne.
Hvaraf kommer dessa förfång?
De komma af dc små lagar i naturen, som
lägga sig i vägen för dc stora.
Hvilka exempel äro härpå ?
En myra förvillade växten af ct masteträd, et
climat stannade naturens fardiggörclse, vckliga
lef-naden förtog skönhet, brist pä lycka gjorde
spe-löjet och låga åtbäfvan.
Alt detta kallar jag naturens små lagar, som
lagt sig i vägen för de stora.
Efter alting i naturen, lemnadt sig sjelfl, ir
skönt, hvarföre är en spindel ieke skön?
Den är skön i sit slag; men den förefaller oss
ful, derföre, at när man tycks begripa deh, så
finna vi blott skadan, den kan göra.
Monniskan finner då ingen ting annat skönt, än
det som i första känslan lofvar et godt?
Nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
