Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tom inbildningent och att han var lila tidig i
vishetens sikande, som kall i farornas mite.
Adler-beth *) tillågger: ”Han trodde sig icke fidd fir
sig, utan fir fäderneslandet och fir veriden. Hans
hela lefnad gaf ett efterdime af den i nyare
phi-losophien upplifvade grundsats, att ursprunget till
våra pligter icke bir sokas i af seendet pil egen
sällhet■ Men denna hans oegennytta var ej
verkan af en långsam begrundning; den Jlit af en
medfodd ådelhet i hans sjal, samt af den
vidsträckt omfattande blick, fir hvilken den enskilta
varelsen likasom firlorade sig. Af samma grund
tillhSrde han mera menskligheten ån menniskor.
Allt hvad som befrämjade upplysning och
fir-båttring, var hans firemål: alla som dertill
bidro go, hans vänner. Gemensamt med nästan alla,
hvilka intagit något utmärkt rum i allmänna
ärendens vård, hade han afundsmän och ovänner, men
sjelf var han ingens: och det goda hans oväldiga
i ga hos dessa upptäckte, firdunklades aldrig i
hans omdime af deras enskilta tänkesätt emot
honom. Varnad om deras firsik att skada
honom, fortfor han att gira dem tjenster, icke som
det plägar sägas, fir att hämnas med ädelmod,
utan fir det han icke kände någon hämd. I en-
*) Aminnelse-Tal, hållit i Frimurare-Ordens Allm.
Sammankomst d. 5 Maj 1802. Stdckh. 1802. 8:0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
