Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ungefär midt på den stora heden, som sträcker
sig från Thimgaard genom Ulvborgs härad, ligger
en enstaka, förfallen byggnad, uppförd af
korsvirke och täckt med torf. I detta hus bodde en
gammal qvinna, som i sin ungdom hade vandrat
omkring landet med ziguenar-folket och hvars
namn var Kirsten Ryle. Grefvinnan på
Thimgaard hade skänkt henne huset och den lilla
jordtäppan, som hörde dertill. I början fanns det
folk i socknen, som påstod, att hon erhållit denna
gåfva af herrskepet för en mot dem visad tjenst,
om hvars natur de dock icke voro fullt ense;
men då Kirsten sjelf aldrig yttrade sig om saken,
utan alltid talade om grefvinnan med uttryck af
den största tacksamhet, dog ryktet så småningom
bort; man lät gvinnan lefva i fred, isynnerhet som
hon och hennes redan fullvuxna dotter förde ett
stilla och tyst lif, utan att hafva något umgänge
med det talrikt kringvandrande tattarfolket, och
förskaffade sig sitt uppehälle genom att gå som
postbud mellan Ringkiöbing och närliggande
egendomar.
En sommarafton, kort före solens nedgång, voro
tre personer församlade inne i hyddan. Det var
Kirsten, hennes dotter och en ung karl. Den gamla
qvinnan satt i ett hörn vid spisen och kardade ull.
Hennes ansigte bar prägeln af en bestämd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
