- Project Runeberg -  I Tysthet. Ur Herregårdshistorier /
4

(1874) [MARC] Author: Carl Brosbøll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fast karakter, blandad med ett djupt svårmod,
som tydde på att äfven hon hade haft mången
djup sorg alt bära på här i lifvet. Dottern spann
och den unge mannen stod i skjortärmarne och
betraktade med en belåten min de hvita väggarne,
som han nyss slutat att stryka. Han hette
Roland, ett namn, som trots alla de ridderliga
bedrifter och det hjelterykte, som föröfrigt knyter
sig dervid, blott åtnjöt helt ringa anseende i
trakten, enär det tillhörde en talrik och vidt utgrenad
tatarfamilj som uppehöll sig i de närmaste
häraderna och hvars flesta medlemmar längre eller
kortare tid gjort bekantskap med Wiborgs tukthus.

Det var icke blott namnet, som antydde på
denna beryktade slägt; det mörka, krusiga håret,
de stora, kolsvarta, gnistrande ögonen vittnade om
ett ännu närmare förhållande till tattarfolket, eller
åtminstone en härkomst, som förskref sig från en
varmare och mera sydlig zon, än den, under
hvilken mannen för ögonblicket befann sig.

Den unge talaren var dock, hvad man säger
en vacker karl, och man kunde svårligen tänka
sig ett mera tilldragande uttryck, än det, som
strålade ur hans ögon, ett vänligare leende, eller
en figur mera manligt utvecklad, mera harmonisk
i sina former.

”Se bara, Ulla!” sade Roland och vände sig till
den unga flickan. ”Har det inte blifvit fint
härinne? När vi nu få en liten svart kant målad
nere vid golfvet, tror jag inte att sjelfva presten
har något vackrare rum.”

”Det har du rätt i,” sade Ulla, i det hon reste
sig upp från spinnrocken och närmade sig honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:43:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ecitysthet/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free