Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drag buro ännu spår af försvunnen skönhet. Efter
sin mans död hade hon fört ett stilla och ensamt
lif, utan att emottaga andra besök, än af presten
och hans familj.
Då Kirsten inträdde, satt hon vid ett fönster,
med utsigt öfver trädgården. Hon lät
tattar-qvinnan taga plats och betraktade henne uppmärksamt
några ögonblick innan hon började samtalet.
”Ni har förändrat er mycket, Kirsten Ryle,
sedan vi sist sågo hvarandra,” sade hon.
”Jag vet det, nådig fru,” svarade Kirsten, ”men
det har förflutit många år sedan dess och vi hafva
blifvit äldre både två. Åldern har dock, som helt
naturligt är, skonat mig mindre än er, men också
har jag fått utstå vida mer, än ni, i mina dar.”
”Det är möjligt,” sade grefvinnan, med ett sorgset
småleende, ”men vi hafva dock båda fått vår
beskärda del här i lifvet.”
”Ja, ni fick glädje och jag sorg; men det var
väl ej härför som nådig grefvinnan önskade tala
med mig i afton?”
”Nej, ni har rätt, Kirsten; men er åsyn har
hos mig framkallat minnen, sorgliga och bittra
minnen, som jag förgäfves söker glömma.”
Den gamla stirrade tyst framför sig, men
svarade ej. Grefvinnan fortfor:
”Bland dessa minnen är också den skuld, uti
hvilken jag står till dig sedan sexton år tillbaka;
till dig och en annan. Denna skuld vill jag nu
gälda, så vidt i min förmåga står.”
”Nådig grefvinnvan står icke i någon skuld till
mig. Hvad jag gjort har ni för länge sedan
rikligen återgäldat mig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
