- Project Runeberg -  I Tysthet. Ur Herregårdshistorier /
8

(1874) [MARC] Author: Carl Brosbøll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Ack, nej! visst inte, min trogna, ärliga
Kirsten!” fortfor grefvinnan med större liflighet än
förut; ”men förhållanden och pligter, som jag ej
egde makt att förändra, hindrade mig att göra
mer. Först nu kan jag följa mitt hjertas drift
både mot dig och henne.”

”För henne kan ni ingenting göra,” svarade
tattar-qvinnan barskt, ”ty hon är död.”

”Död!” upprepade grefvinnan med det djupaste
uttryck af förtviflan; ”mitt barn, mitt enda barn!
Ark, nej, det är inte möjligt! Detta straff vore
alltför hårdt! Inte sannt, Kirsten, du söker ju
endast att bedraga mig?”

”Nådig fru!” utbrast den gamla, utan att röras
af den djupa smärta, som hennes ord framkallat.
”På femton år är det första gången jag hör er
tala om det barn, ni anförtrodde i min vård, och
dock voro vi ej långt skilda från hvarandra.
Aldrig har er fot beträdt min hydda; aldrig har ett
bud, ett ord eller en helsning visat mig, att ni
påminde er den lilla. Hvarför kommer ni då just nu
att tänka på henne i afton; nu, då det är för sent?”

”I femton år,” svarade grefvinnan, med darrande
läppar och en röst som till hälften qväfdes af gråt;
”ack, ja, det är verkligen så länge sedan. Under
femton år har det icke gått en dag som jag ej
bedt Gud förlåta mig min skuld och uppsändt
till honom varma böner för mitt barn. Jag måste
begrafva min hemlighet, för att ej förstöra mitt
rykte, mitt namn, och hans, som skänkt mig sitt.
Jag kunde inte handla på annat sätt.”

Tattar-qvinnans ansigte bibehöll samma hårda
och oböjliga uttryck, under det hon svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:43:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ecitysthet/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free