- Project Runeberg -  I Tysthet. Ur Herregårdshistorier /
11

(1874) [MARC] Author: Carl Brosbøll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppfostrat henne till en god och rättskaffens gvinna.
Och ser ni, nådig grefvinna, det gjorde jag för att
hafva glädje af henne på mina gamla dagar; för
min egen skull, men inte för er.”

Det var början till ett samtal, som från den
gamla tattar-qvinnans sida fortsattes med hela den
skoningslösa bitterhet, hvartill hon trodde sig
berättigad. Genom att vara invigd i förtroendet om
ett felsteg, som, om det varit kändt, skulle beröfvat
den rika och förnäma damen alla anspråk på hvad
hon kallade lifvets lycka, kände den fattiga
qvinnan att hon egde makt öfver grefvinnan, och denna
makt ville hon begagna sig af. Fattigdom och
förtryck skapa naturer, som hafva lätt att afundas
andra, men sent att glömma och försona. Den
fattiga Kirsten tyckte sig också på samma gång
stå högre än sin förnäma herrskarinna, derför att
denna dukat under för en frestelse, för hvilken
Kirsten aldrig varit utsatt.

Emellertid uppsköts Ullas och Rolands bröllop
dag efter dag, och ungelär tre veckor senare såg
man en aftonstund Kirsten Ryle föra sin dotter
upp till slottet. Roland höll Ulla i handen; hans
mörka ögon glänste af tårar, hans bröst ville
nästan sprängas af oro, hans stämma darrade, ty
gråten höll på att qväfva honom hvar gång han
öppnade munnen för att tala.

Kirsten Ryle kom för att uppfylla grefvinnans
önskan och öfverlemna Ulla åt henne. Hvarken
hennes egen vilja eller grefvinnans fortsatta böner
var dock orsaken härtill; det var Ulla sjelf, som
förmått henne att gifva efter. Den unga flickan
berusades nemligen vid tanken på sin ungdomliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:43:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ecitysthet/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free