- Project Runeberg -  I Tysthet. Ur Herregårdshistorier /
13

(1874) [MARC] Author: Carl Brosbøll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vd

ART oe
anavara både inför vår Herre och inför mig för
Ullas lycka.”

”Farväl, Ulla,” sade Roland, med våldsamt till-
kämpad fattning; derefter räckte han bennve han-
den och vände sig hastigt om mot dörren, för att
följa Kirsten Ryle,

Grefvinnan höll verkligen ord, så mycket i ben-
nes förmåga stod, Hon sökte att gissa den unga
flickans tankar, uppfyllde alla bennes önskningar
och tillät benne att besöka tattar-qvinnan; ja, be-
ledsagade henne till och med hvarje gång på hen-
nes besök i den gamlas hydda, Julie, hvartill nu
Ullsa namn förändrades, kände sig mycket lycklig
på sloltet; hon enknade intet och önskade intet;
hon trodde på solskenet omkring sig, derför att
hon ännu aldrig känt stormen. Så länge vi äro
unga och lyckliga, njuta vi och känna utav vidare
refdexion; det är först en senare tid, eller olyckan,
som lär 085 alt prölva och öfverväga grunden till
våra känslor, Julie var icke blind för den vpp-
märkerambet, hon öfver allt väckte; bennes stora,
mörka ögon, som till bälften beslöjades af långa
ögonhår, den fint formade väsan, den lilla purpur-
röda munnen och hevnes lätta, sylflika gestalt fram-
kallade beundran bos alla, som såigo benne, och
hur mycket mera då hos grefvinnan! Visserligen
saknade hon, trots de dagliga lärdomar och till-
| rätlavisningar, som skonsamt och vänligt gåfvon
henne, mycket af hvad vi efter våra civiliserade
begrepp kallk bildning; men hvad denna deremot
ej kunde förläna, var det behag, som ntmärkte
hvarje fin så obetydlig rörelse hos den unga flic-
kan, den oskold och den oaturlighet, som bvilade

RR

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:43:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ecitysthet/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free