Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EOS
nu, sedan hon är rest, vill ingenting lyckas mig,
derför att jag ”sjelf är så sorgsen och betryckt,
Ack, jo, utt skaffa oss vår tarfliga bergning, det
kan jag nog, helst Ulla ju blott är af ringa börd
och eu faltig alackare, liksom jag sjelf; bon har
inga slörre anspråk, fin jag kan uppfylla.”
”Deri tager ni åter miste. Julies börd är icke
längre ringa, ty jag har adopterat henne. Hon
är inte heller fottig, ty då jag gått bort, vill jag
insälta henne till arfvioge till Thimagaard och
allt hvad jag dessutom eger i löst och fast.”
Grelvinvans trivmt öfver denna förklariog blel
icka så fullständig som bon bade förmodat; Ro-
land svarade ingenting; ban sjönk tillbaka på I
stolen med en djup auck, och det var egentligen
det sorgsus uttrycket i bans ansigte, som viltnade
om de känslor, hvilka rörde sig på djupet af hans
själ, Det svalg, han sedan Julies ankomst till
slottet dagligen sett vidga sig dem emellan, var
nn en gapande afgrund, öfeer bvilken det var
omöjligt alt komma.
”Jag bar meddelat er denna upplysning,” til-
lade grefvinnan, ”för att oi skulle iovse, att Julis
icke längre är er like, hvarken genom den ställ-
ning hon intäger i verlden eller den förmögen- |
bet, som en gång blifver hennes.”
Roland höjde plötsligt sivt hufvud; uttrycket i
hans ansigte förändrades och han svarade:
”Kirsten Ryle har sagt mig att det fanns en
tid, då nådig grefvinnan med all sin rikedom
dock var djopt olycklig. Kunde då Ulla ioke
likaså väl blilva lycklig med en fattig man som
pi blef olycklig med en rik?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
