Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- MW
och lutade sig tillbaka mot stolen; hennes djupa,
långa andetag tillkännagåfvo att hon höll på alt
falla i sömn, Roland stirrade stelt framför sig i
elden, Hvarje gång lågorna blossade upp kastade
de silt sken öfver tattar-qvinnana stränga, skrynk-
liga ansigte och färgade Rolands bleka drag med
en rödaktig glans. Utanför hven stormen; ett
sjopt snölager betäckte jorden och rimfrosten
glittrade i buskarnes grenar. En lång stund för-
Höt, utan alt tystnaden derinne afbröts, Roland
vaknade. då och då upp ur sina tankar; han böjde
sig fram öfver stolen och blickade mot fönstret,
som om ban lyssnat, Slutligen lade han sin band
på Kirstens arm och utbrast med det milda, sorg-
modiga tonfall i röslen, som var honom eget:
”Det börjar att blifva litet sent, Kirsten; tror
ni också att hon kommer?”
”Det gör bon säkert,” avarsde den gamla, ”då
hon en gång lofvat det. Men bon är nu inte
längre sin egen herre, uten måste vänta på nå-
got tillfälle att kopna komma ut.”
”Har ni sett baronen, bennes friare?”
”In, jag träffade bonom på Madens mosse, då
han var ute med sina hundar på räfjagt,”
”Hur ser ban ut?”
”Han ser ut som alla andra al slägten, förvätn
och sträng; eljest har han rykte om sig att vara
en hederlig och bra karl.” -
”Ack, Kiraten, jag tror dock inte alt hon blir
lycklig med honom.”
”Hvarför skulle hon inte blifva lycklig?” ava-
rade taltar qvinnan. ”Du säger så, derför att du
tycker om henne, och då tror man aldrig att nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
