- Project Runeberg -  I Tysthet. Ur Herregårdshistorier /
27

(1874) [MARC] Author: Carl Brosbøll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

[d SN 2 —

sköl min man midt genom ryggen. Han gal till
elt högt skrik, sträckte händerna mot himlen och
föll derefter Wflös till marken; men jag lät honom
ligga och förtsalte alt springa ned emot Skjerne-å;
bakom mig hörde jag hundarnes skall, och jägarne
skrattade och ropte burrah åt jägten, som om det
hade varit ett vildt djur man förföljde; och om
jog tänker rätt efter, så var det väl inte stort fu-
mat i deras ögon.”

Roland kände sig måhända lika mycket gripen
onf fasa öfver det vilda och lidelsefulla uttryck,
som småningom målade sig i den gamla qvinnans

drag, som öfver sjelfen den sorgliga berättelsen,

”DPet var ju förfärligt,” hviskade han.

”Aek nej, det skall du inte säga!” utropade bon
med ett vildt skratt; det ”värsta kommer ou först,
min gosse. Då vi kommit ued åt Skjerne-å hade
vi fålt försprång före dem; men ölver bron kunde

”vi ej hinna komma, ty der Iigo några af jigarne
och Inrada på oss, De hade gömt sig mellan

boskarne, men vi märkte dem ganska väl på röken

som steg upp från deras pipor, Då träffade jag

på din fader, Roland, och ban sade till mig: slå
din arm kring mitt lif, Kirsten lilla, och håll dig
siikert fast, så simma «i öfver ån och gömma ass
1 vassen till dess alla dessa elaka menniskor ledsnat
wid att ligga och lura på oss här ute. Jag gjorde
som han sade; vi kommo undan båda två och
höllo 083 dolda ända till qvällen: DA vi hörde
ult jägarne dragit bort jemte alla dem af vårt
folk, som de tagit tilllånga, gick jag bort på heden
för att bemta mitt barn. Tyst och stilla var det,
som jag befallt det, annat vore synd att säga; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:43:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ecitysthet/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free