- Project Runeberg -  I Tysthet. Ur Herregårdshistorier /
28

(1874) [MARC] Author: Carl Brosbøll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

je fö a N
LI F9ECöT nd

:

aldrig mer skulle det görk något buller al sig bär
3 verlden; ty då jag kröp in mellan stenatne låg
det orörligt, med tillslutan ögon, och i den lilla )
halsen fanna et gopaumle sår, hvarifrån blodet ännu
rann. En al jägarnes hundar bade vädrat upp det
och bitet det ibjöl, Ser du, Roland, det vår en
fnsnos valt som nu följde, när jag begralde mitt
barn och min man i samma graf. Men det märk-
värdigaste al allt upptäckte jag först morgonen
derpå, då jag bade logat mig i ordning stt draga
aöder ut med de få af de våra som hade räddat
sig. ”Herre Gud, Kirsten!” sade din fader till
mig, ”bvad du ser ut! Det är knappt jag kan
känna igen dig.”

”Vid dessa ord tog han mig i banden och förde
mig ped till ån; och då såg jag att mitt hår,
mitt vackra, svarta bär hade blitviv krivhvitt on-
der loppet al en enda natt,”

Här tystnade den gamla nägra ögonblick, un-
der det bon sökte att återvinna det vanliga herra-
väldet öfver sina känslor. ”Det måste röka in
här,” sade hon, ”ty jag känner att mina ögon
fuktas. Se nu litet glad ut, Roland, och tänk
inle mer på din sorg, ty jag bör steg utanför, |
Fa och det kr säkert Ulla som kommer.” a

Ett ögonblick derefter öppnades dörren och Julie
inträdde. Hon bade knotit en stor halsduk kring
- bufvudet och svept in sig i en tjock kappa, som
o var alldeles hvit al anö. Då hon kastade af sig
kappan utstötle Roland ett rop af beundran; så
vacker som nu hade ban aldrig förr sett henne,
Kirsten slog bänderna tillsammans och sade:
”Ja, nu förstår jag sjull lur svårt det måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:43:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ecitysthet/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free