- Project Runeberg -  I Tysthet. Ur Herregårdshistorier /
29

(1874) [MARC] Author: Carl Brosbøll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varit för dig, min steckars gosse, ntt alstå. från
henne, ty om din vistelse uppe på slottet, Ulla,
inte balt någon annan nytta, så har den åtmin-
along gjort tig till en vacker flicka. Lägg på
några torra stickor till, Roland, så att jag riktigt
kan få se henne.”

Julie rättfärdigade fullkomligt den beundran hon
väckle, På ett euda år hade knoppen spruckit
ut till en herrlig blomma; på samma RÅNng som
hennes själsförmögenheter hade äfven hennes yttre
lägring utvecklat sig på ett öfverraskande sätt,
Hennes fint bildade, graciösa figur, det själfulla,
qvinliga uttryckat i hennes ansigte, ja sjelfva den
mutta blekhet, till hvilken hennes förr så friska färg
förvandlats genom längtanv och sorg — allt detta
ansåg grefvinnan i sin bänryckning som idel fruk-
ler af den uppfostran, som Julie åtnjutit under
det sistförflutna året, noder det att denns utveck-
ling hos den unga flickan nlieslutande fiok till-
skrifvas de ovanliga gålvor naturen förlänat hanne.

”Hur står det till med dig, kära Kirsten?” sade
Julie, i det hon slingrade armarne om tallur-
qvinnana hals. ”Hur lefver verlden med er begge P”
tillade hon, i det hon räckte Roland handen, ”Hvad
jag länglat efter ant tala vid er, det var så mycket
Jag ville fråga er om, så mycket som ni skulle be-
rätta mig, och dock är den tid jag kan stanna
här helt kort, ty ingen uppå slottet vet att jag
gått hit ned.”

”Herre Gud,” yttrade Kirsten, ”är det nu gånget
Så långt, att de förbjuda dig besöka din foster-
mor? Gilve Gud att du aldrig kommit till detta
slott, Ulla lilla, då hade vi släckare menniskor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:43:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ecitysthet/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free