- Project Runeberg -  I Tysthet. Ur Herregårdshistorier /
35

(1874) [MARC] Author: Carl Brosbøll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

INN Les
ölver heden. Thims slott bildade det enda al-
brottet i detta enformiga landskap. Ena sidan al
| slotlet var öfvergjuten af månskenet, på andra sidan
kastade den väldiga byggnaden en bred skugga
öfver det hvita snöfältet. Allvarligt och mörkt,
| som den byggnadsstil, i hvilken det var uppfördt,
höjde sig slottets lyra våningar högt öfver träden
i trädgården, hvilkas toppar voro liksom. afavedda
sl den skorpa hafavinden, De massiva morarne
voro uppförda Af huggen sten och tycktes kunna
| trolsa evighelen — en kort evighet likväl, söm
icke en gång räckte så länge som den sligt, hvil-
ken bott der i bortåt tvåhundra år.

I vårn dögor kar Thim för länge sedan blilvit
jemnadi med jorden; blott en liten kulle antyder
stället der slottet stod, Kulleo är betäckt af stora

stenblock och vallgrafvarne äro förvandlade till ert
Bällhevext träsk. En fock vipor hur bär sjua bon
om sommaren och svingar sig under pölla skri I
vida kretsar öfver sälven

Denna afton var slottet prokiigt upplyst; Alla
traktens familjer voro samlade hos grefvinnan. Ro-
land stannade några ögonblick, då han gick förbi,
Hans blick och huns tankar sökte samma föremål
i de otydliga figtrer, som rörde sig bakom de ned-
fällda gardinerna; derefter vände han sig om med
en suck och smög sig, dold af skuggan, längs slotis-
muren till den längst bort belägna flygeln.

Lätt och vig kröp han öfver mören och fört-
satte vägen innanför med en säkerhet, som visade
ne det inte var första gången han befani sig här.

”Gud ske lof,” hviskade han, då han kommit
fram” till byggniogen, ”Fönstret står ju öppet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:43:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ecitysthet/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free