Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nära vid är ofta långt ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
ket vattnet slingrade sig såsom ett mörkt
bälte. Tidigt på förmiddagen sågs en liten
släde, dragen af en mager och långbent häst,
lemna klockarens boning och köra i rigt-
ning mot granskogen, som omgaf herrgården.
En man satt på kusksätet, inhöljd i ett
stremmigt hästtäcke; bakom honom satt en
annan, hvars ansigte och vext doldes af en
mörk ryttarkappa.
Det var Madsan och Friis, som åkte på
besök hos herrskapet på Bistrup.
Madsan tycktes icke längre vara samme
lugne, öfvervägande och grubblande person,
som dagen förut. All den orätt, hans slägt
hade lidit, gaf sig ett uttryck i hans mörka
och hatfulla min. Det lyckades efterhand
Daniel Friis att frammana alla dessa halft
glömda eller tillbakaträngda minnen, som
hvilade på bottnen af klockarens själ, för
att derigenom göra honom sin plan benägen.
Då Madsan omsider gick in på densamma,
visade han en rastlös ifver för dess utfö-
rande.
Friis gladdes och förvånades. Han be-
grep icke detta karakterens djup, derför att
ytan tycktes vara så lugn, en vulkan under
ett snötäcke, en laddad mina, som blott
behöfde en gnista för att springa.
Den gode mannen!, sade han till sig
sjelf; ,,låt honom blott tro, att han verkar
för sin hämnd, medan han bara arbetar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
