Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. I månskenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Hon räckte honom handen. Jakob be-
höll den några ögonblick 1 sin, böjde sig
ned och kysste den; derpå drog han sig
tillbaka i skuggan under muren, medan hon
försvann i tornet hinsides gården.
Den strålande blick, hvarmed han fort-
for att följa hennes gestalt, den veka och
hjertliga betoniugen i hans röst vittnade om
en djupare känsla, än blott deltagande, en
dröm, ett hopp, som ännu icke hade nägot
namn, och om hvars styrka han kanske icke
sjelf var rätt medveten. Så, som i afton,
hade han mött henne ungefär två månader,
men deras förtrolighet hade haft ännu län-
gre tid att rotfästa sig. Fröken Sofi hade
uppfostrats på Bistrup i Jakobs närhet; bar-
net hade varit hjeltinnan i hans lekar, den
fullvuxna fortfor att vara det i hans tankar.
För honom var hon det skönaste, hvartill
hans fantasi kunde höja sig. Det var öfver-
ste Kai Lykkes ansigte i vekare drag, och
Kai besjöngs som sin tids vackraste karl;
samma höga panna, samma själfulla ögon ,-
dubbelt sköna och dubbelt förtrollande nu,
då de bönföllo, derför att de alltid blifvit
ätlydda då de befallte.
Hvar gång Jakob kom tillbaka från ett
af dessa möten i ruinen var han obelåten
med sig sjelf. Han hade så mycket att säga,
så mången väl betänkt tanke att anförtro
henne, men han teg beständigt då hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
