Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. I månskenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖT
kappa man såg en lång värja sticka fram.
»Om bara månen der uppe ville vara så god
och vända oss ryggen till, i stället för att
sitta och glo oss midt i ansietet. Så snart
vi nu fatt fatt på vår spetsbof, binda vi
hans händer på ryggen och föra honom hem
till din stuga. Du tar då mina pistoler och
håller trogen vakt på honom, medan jag
sätter mig upp på hästen och rider upp till
Randers efter manskap. Jag har allaredan
talat med byfogden; han känner mitt ärende
här. Skulle vi träffa den bleka uppe i rui-
nen, så har jag också ett ord och ett litet
tack för sist att säga henne. Gläd dig,
Madsan, min hjertans vän! jag vill bli för-
dömd, om jag icke har en aning, som säger
mig, att var färd skall aflöpa lyckligt.,
» Vi skola göra vårt bästa,, svarade kloc-
karen. Men tala icke mera; låtom oss
närma oss till Ilensborg så sakta, vi kunna.
Hunden märker något, se bara, hur han hu-
kar med hufvudet.,,
"Daniel Fris var förtjust, han slog kap-
pan tillsides, och drog en lång ryttarpistol
ur sitt bälte. "Madsan gaf hunden längre
lina, och följde efter honom det hastigaste
ban kunde.
Det tycktes verkligen, som om hundens
skarpa organ hade funnit ett spår. Han
fortfor att ila framåt med stram lina, och
valde en liten, knappt synlig stig, som bug=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
