Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
något emot; du betrodde mig, hvad som fat-
tades dig, och derpå lade vi två våra huf-
vuden tillsammans och hjelptes åt, som vi
bäst kunde. Kan du minnas det?,,
sJal,
»Hvarför är det då icke längre så? —
Jag har ammat dig vid mitt bröst, min
gosse, och varit för dig i mors ställe, sedan
Madsans hustru, min syster, dog: jag tänkte,
att det skulle ge dig förtroende för mig.
— Inga undanflykter!,, afbröt hon honom,
da han försökte tala. ,Du går och grubb-
lar och sörjer, Jakob, och du och din far,
som alltid förut varit enige, ända tills denne
olycksfogel kom i huset, arbeta nu emot
hvarandra, under det du döljer den han
vill röja.,,
Jakob for upp af stolen.
Sitt stilla,, fortfor hon hviskande, och
utsträckte med en befallande åtbörd handen
emot honom. Jag vet allt. Jag har också
talat med henne der uppe på gärden.,
Med hvem ?,,
Med fröken Sofi Lykke. — Ack, I ären
så unga, och tänken icke på, att vi andra
också ha varit det. Tiden, min lille gosse,
utplånar väl minnet härom i vårt ansigte,
men den låter det blifva qvar i vårt hjerta.
— Hon log emot mig, och räckte mig sina
hvita, små händer när vi träffades, och hvar
gång frågade hon, huru Jakob mådde. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
