Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hufvudslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Jag hade sjelf tänkt på att följa med
ned till Udbyhöi,, yttrade Jakob, .,men det
låter sig icke göra. Jag måste blifva här,
för att sköta skolen för min fader, och af-
leda den misstanke, som min frånvaro kun-
de väcka.,
Du har också allaredan gjort nog för
0S8,, sade hon, ,och nu, då vi skiljas,
bringar jag dig den fattiges gåfva, min dju-
paste och innerligaste tack.,
» Vi skiljas icke derför att I reser bort,,
svarade han långsamt och dämpadt.
Nej, du har rätt,, yttrade hon och
räckte honom handen, ,vi två skiljas aldrig,
Jakob, ty så fjerran kunna vi icke resa bort,
att icke du skulle vara närvarande i våra
tankar.,,
Jag har endast varit i stånd att göra
så litet, och detta lilla har ringare värde
än I förmodar.,,
Säg icke det.. Du är ännu den samme,
som för åtta år sedan, då vi lekte med
hvarandra som barn, du söker beständigt
att förringa ditt eget värde; men till all
lycka känner jag dig bättre.,,
»I?,, återtog han misstroget.
Ja, bättre än du känner dig sjelf, jag
har aldrig träffat en ädlare natur än dim
ingen till hvilken jag mer oförbehållsamt
kunnat öfverlåta mig.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
