Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hufvudslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
med den ädle herre, hvars slägt lemnat sorg
och vanära 1 arf åt min.,,
»Hurudan skall då den ära blifva, som
du efterlemnar åt din slägt?, svarade sonen,
du, min fader, som dräper en värnlös man.,,
Nej, som hämnar sig.,
Ack, du hämnar dig icke, ty att för-
råda Kai Lykke kan icke längre innehålla
någon upprättelse. Du nedtrampar blott
hvad ödet redan har nedböjt.,
»Tig, Jakob! Du vet icke hvad du
Säger.,,
Med dessa ord ville Madsan gå förbi
Jakob, men denne sträckte armarne emot
honom och hviskade: , Skona honom, jag
bönfaller dig, blott denna gång, för din egen
skull, för hans dotters skull, som min mo-
der välsignade i sin dödsstund.,,
Vid denna rörelse veks Jakobs rock åt
sidan, och Madsan såg hans linne fläckadt
med blod. Hans första fruktan vände åter
tillbaka, ban drog honom med sig till öpp-
ningen, i det han utbrast:
»Olyckliga barn! Du är ju sårad.,,
»Det betyder ingenting,, svarade Jakob.
Kulan snuddade blott vid min arm. —
Icke sannt, fader! Du will skona henne,
som är oskyldig i allt hvad vi ha att an-
klaga öfversten för?,, |
Hvad angår hon dig, efter du vagar så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
