Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hufvudslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig. Öfversten är räddad, hans dotter
följer honom, och våra vägar mötas icke mera.„
Straxt derefter kom Daniel Friis tillbaka
med sina två dragoner, Han fann
jerndörren öppen och klockaren och hans son
stående tyste vid hvarsandras sida.
„Vi ha åter blifvit lurade,„ ropade han
till Madsan, „och denna gång värre än
någonsin förr; min rara lilla qvarn har gått
åt helvete. — Hvad säger du, Madsan?„
„Ja, jag står just och tänker derpå,„
svarade klockaren.
Näste dag lemnade Daniel Friis trakten
och kom icke mera tillbaka.
Tiden gick. Jakob fick sin faders syssla
och vandrade från hus till hus i Veierslöv,
för att läsa med bondbarnen. När då en
fremling studsade öfver hans lidande och
svårmodiga drag och den förfärliga blekhet,
som sedan den morgonen fortfor att hvila
öfver hans ansigte, hviskade man till
hvarandra:
„Han var med, den gången de frestade
att mana fram vålnaden i Ilensborgs ruiner.
Den bleka har märkt honom. En sådan
menniska kan ej lefva länge.„
Denna spådom blef uppfylld.
— SLUT. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
