Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han kallade sin svanesång, och den blev sjungen
vid hans grav av lundastudenterna.
Sverige hade mist en av sina ädlaste söner. Mycket
gott och vackert har han givit oss. Hela vårt folk
sjunger hans sånger och räknar dem som sina
käraste skatter. Så länge det sj unges ”Ur svenska
hjärtans djup”, skall därför hans minne leva i
Norden, har det sagts. Och så länge vi sjunga hans
friska vårsånger, känna vi något av den glädje och
den hänförelse, som besjälade honom själv, då han
skapade dem. Få ha såsom Otto Lindblad älskat den
svenska naturen, och därför kunde han också dikta
så vackert om den både i ord och toner. Ofta blev
han så gripen av ett vackert naturskådespel, att han
kunde direkt återgiva stämningen i en komposition.
Så t. ex. gjorde åsynen av det storslagna vattenfallet,
Trollhättan, ett så starkt intryck på honom, att han
genast på ort och ställe skrev ner noterna till sången
Trollhättan, och någon ändring behövde icke göras
efteråt. Den förut nämnda ”Sätt maskinen i gång”
skrevs och komponerades i en hast ombord på
fartyget vid avfärden från ett studentmöte i Köpenhamn.
Sångarna sammankallades, och de sjöngo sången från
bladet, innan bläcket ännu hunnit torka.
Anspråkslös och ädel som få var Otto Lindblad icke den,
som framhöll sig själv eller hade någon tanke på
erkänsla. Han endast skänkte med varm hand av
sina rika håvor. För allt det vackra och ädla han gi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
